“Det fattas Belgien en koloni”, skrev Kung Leopold II som ung man. Leopold finansierade själv erövringen av ett område 57 gånger Belgiens yta, som döptes till ”Kongofristaten” och blev hans personliga egendom. I själva verket var det kongoleserna som fick betala för koloniseringen. Det skedde genom en exploatering av elfenben och gummi där lokalbefolkningar tvingades till arbete under prygel och hot om att bli avrättade. Det hände att hela byar utplånades som bestraffning eller för att röja väg för vidare exploatering. Miljontals afrikaner dog i Leopolds Kongo. För sina erövringar hyrde Leopold journalisten och ”forskningsresanden” Henry Morton Stanley, som genom sina böcker gjort Centralafrika känt i Europa och USA. Utrustade med de allra modernaste gevär kuvade eller mördade Stanleys expedition lokala befolkningar som kom i dess väg. Leopolds överhöghet över Kongofristaten erkändes av världens ledande stater i Berlin 1885. Tjugotre år senare, efter en internationell kampanj som uppmärksammade folkmordet i Kongo, upphörde Kongofristaten formellt då Leopold överlämnade kolonin till den belgiska staten.
